torsdag 3 augusti 2017

Att måla eller inte måla


Den här sommaren borde vi ha målat lite här och var, men vi har roat oss i Bruksparken i Horndal och på "Slånkvicku" I By, vi har haft kära besök av barn och barnbarn och badat en del ...


Men man kan väl låta tankarna flyga som de ystra hästarna, som Rut ritade och målade för ett tag sedan.



Vi  hade en målare till hjälp, då vi bodde i Lindesberg, som målade våra fönsterkarmar och husets fasad. Det var en fröjd att se honom så elegant utföra sitt arbete. Han var snabb och skicklig, som bara en yrkesman kan vara. Jag känner mig fortfarande tacksam för det, trots att det är 7 år sedan vi flyttade från huset.

                      Bild: Vårt hus i Lindesberg.

Det är tur om det finns målare att få tag på, men ibland får man försöka själv och finna sig i att allt inte går som på räls.

För jag har lärt mig av många misstag då jag målat - och jag vill inte glömma bort dem ...

Man skall ha gamla skyddskläder på sig.

Man skall inte skydda golvet med papper för att klara golvet mot färgstänk, om man inte tänker på att man kanske har färg under skorna och sedan promenerar runt på golvet utanför papperet.

Man skall inte glömma att sätta på locket på färgburken över natten.

Man skall ta rätt pensel och rätt färg, det är inte kul med vatten, då man köpt färg som skall lösas med terpentin.

Man skall tejpa ordentligt där man inte vill ha färg.

Man skall inte måla då det är för kallt. Färgen släpper.

Och inte för varmt, färgen torkar för snabbt. (Passa på att njuta av blommorna istället.)

                                            Bild: Lois Kelsey.

Man skall ha riktigt ljus för att se sprickor och håligheter och vara noga med att spackla.

Man skall ta bort lampor, krokar och handtag på dörrar, det blir krångel annars.

Man skall välja rätt glans på färgen och inte vara för alltför säker på vad man hade förra gången.

Man skall ha en tidsplan och inte bli modfälld om det tar längre tid än man trott.

När målningen är klar skall man glädja sig, trots alla små misstag.

                                            Bild: Plommontomater.

Men nu är det väl dags att besöka växthusets djungel ...



lördag 8 juli 2017

Mitt i sommaren

Vädret växlar från dag till dag ...

Men jag kan bli glad av både regn och sol, eftersom vi har ett växthus och en trädgård -


 men ibland skulle man väl önskat sig lite bättre badväder, tänker jag.


Fast det gick väl an, på midsommaren, då vi hade våra barn med familjer hos oss;

Men inte blev det någon lång stund i vattnet för mig, om sanningen skall fram.

                      Bild: Midsommarstången på tur.

Några dagar senare blåste det rejält ute. Hundratals pinnar och tallkottar hamnade på marken.


- Om vi sålde kottarna för en krona styck, så skulle vi få en slant, sa jag till Åke.

- Vad skulle "någon" ha kottarna till? sa han en aning skeptiskt.

- Till julkransar och annat pynt, svarade jag. De är perfekta till det.

- Men, nu är det sydlig vind. Så det får bli en brasa och inget annat, sa han.


Det var väldigt bra att vinden lugnade ner sig då Åke och jag åkte till Åland några dagar senare.


Vi hälsade på våra goda vänner, som vi känt sedan slutet på 1970-talet. På den tiden bodde både vi och de i Kungsängen.

                      Bild: På Sjöfartsmuseet i Mariehamn.

Tänk att det blev av! Det är inte så ofta som vi ses.

- Så fantastiskt, att man bara kan knyta ihop den röda tråden, som om tiden inte alls förflutit, sa jag till dem. Och trevligt att komma utomlands! fortsatte jag.

- Det var väl att ta i en smula, sa de båda två med glada miner. Åland är ju nästan Sverige ...



fredag 16 juni 2017

Försommardagar

Försommaren har anlänt och hela naturen lever upp så påtagligt ...


Garagebacken är full av lila allium och vid stora vägen blommar lupinerna och prästkragarna.

                                          Bild: Ljusgul Fliksippa, Anemone multifida Major och dillpioner.

Pioner av allehanda slag slår ut. Det kvittrar och piper i buskar och snår och fiskmåsparet har fått två små ulliga måsungar.


I helgen var våra yngsta döttrar med barnen hos oss. Vädret var väl inte det bästa, men barnen sprang omkring, skördade rabarber, badade, fiskade och roade sig efter bästa förmåga.

                        Bild: Knut i växthuset.

Knut hjälpte till att vattna i växthuset och han hade mycket trevligt att berätta för mig.

- Vet du? började han ...

Det är underbart med ett växthus och att man kan sitta därinne på en stol och känna sig rent lycklig.
Jag som har odlat och sått i många år, men inte vetat förrän nu hur härligt det kan vara.


En dag fiskade de stora barnen med kastspön med riktiga krokar, som Knut inte fick låna.

Så trist! för honom.

- Vi kan göra ett eget metspö till dig, sa jag.

Vi hittade en bambupinne, som vi knöt fast ett snöre på. Vi ordnade sedan till en snör-knut, som skulle föreställa en krok.

- Så bra det blev, sa jag.

- Man kan låtsas, sa Knut så förnöjd och svingade sitt metspö över huvudet.

Visst är det underbart så länge barnen kan leka och fantisera, tänkte jag och log för mig själv ...




onsdag 24 maj 2017

Växthuset

Osannolikt grönt och soligt och vackert är det ...


Sommarvärmen kom tillbaka och det mindre magnoliaträdet, som faktiskt klarat sig från frosten såg bedårande ut emot den blå himlen igår.

I gräset blommade vårlöken och både fjärilar och humlor kalasade på nektar.

                                            Bild: Vårlök.

I skogen hoade göken och svalorna flög glatt omkring över oss, som om de var glada över att se oss igen.

                      Bild: I förra veckan.

Tunnelväxthuset blev äntligen inflyttningsklart och det var vindstilla ute. Jag bar ner alla mina vingliga plantor med stor försiktighet.

- Tur att jag inte visste hur arbetsamt det skulle bli att få ihop växthuset, sa Åke. Men nu får det stå på sin plats i många år! avslutade han bestämt.

- Så väl att du inte gav upp! Inte lätt att ha en nyopererad högeraxel, som du inte kunde använda hur som helst, sa jag.


Nu får vi hoppas att plantorna känner sig nöjda i sitt fina hus, tänkte jag på kvällen.



Tänk, så härligt det är att vi kommit så här långt iallafall, med vårt gemensamma projekt.

Idag skall vi förhoppningsvis sätta ner potatisen (Maestro) i jorden någonstans och sedan väntar gräset på klippning och det ena med det andra.

Men jag får säga, som Theresia sa till sina barn för ett par år sedan:

- Luugn och rooo!

Varpå lille Knut, som var 2,5 år glatt svarade:

- Lugn det brinner!




söndag 14 maj 2017

Hejaklacken

Frostnätterna är förbi, hoppas vi, men magnolians blommor frös innan dess. Vad kan man begära av ett träd, som egentligen inte brukar klara sig norr om Dalälven ...


Igår fick vi glädja oss åt att vitsipporna, som sett så molokna ut ett tag, sträckte på sig lite extra i den värmande solen.


Björkarna grönskade och sjön lade sig så småningom till ro.  

                                           Bild: Bondbönor.

Jag bar in mina tomat- och paprikaplantor på kvällen, som vanligt ändå. Fast bondbönorna fick stå kvar på altanen. De tål ju nästan vad som helst.


 Horisonten skiftade i guld. Koltrasten drillade så underbart i skymningen.

På TV:n var det visst Eurovision song contest 2017. Det kändes helt onödigt påkostat en kväll som denna - och Åkes kusin i Lund hade sagt att Portugals bidrag säkert skulle vinna. Och så blev det ju!

Åke och jag som varit med varenda år framför TV:n sedan 1958 (eller så) var inte så upplagda för någon underhållning alls. Det var väl mer spännande på den svartvita TV:ns tid, tänkte jag för mig själv.

Det kändes som om vår plikt, som hejaklack inte gällde denna gång ...




söndag 7 maj 2017

I början på maj

Brr, så kallt! Imorgon skall det visst bli snöslask, enligt väderleksrapporten. Hoppas att magnolian klarar sig ...


Tur att man kan elda i kaminen, trots att vi tänkte annorlunda i fredags då vi trodde det var sommar och Åke tog ett dopp i sjön.


Jag tänkte att plantorna på altanen säkert längtar ut till det blivande tunnelväxthuset, men än är inte plasten påsatt på det - och det är sannerligen ingen brådska.

Nej, plantorna fick flytta inomhus över natten ett tag till för säkerhets skull, men ute på verandan står de tacksamma penséerna på rad.


Imorgon skall jag göra något åt allt, som jag bara skjutit upp. Det kallas för "prokrastinering" lärde jag mig i veckan.

Tänk! att det finns ett så fint ord för det där dumma beteendet.

Jag drog mig till minnes min moster Alva, som kunde säga:

- Kom inte emot mig nu, för då kommer jag av mig igen.

Eller som andra i min närhet kunnat säga:

- Man måste ha kniven på strupen, för att förstå att nu går det inte att skjuta upp det där något mer.

Min mor var inte alls sådan, fastän hon påstod det emellanåt. Hon brukade säga till mig:

- Jag brukar ta tid på det jag gör. Jag tävlar med mig själv och klockan.  Det tar ju bara några minuter att sy i en knapp.

Mor Rut hade så många knep, som jag borde lära mig mer av ...



fredag 28 april 2017

Att hoppa på tåget

I söndags hoppade vi på "Tåg i Bergslagen" i Horndal ...


Vi promenerade runt i Krylbo, medan vi väntade på tåget till Stockholm. Åke passade på att visa mig huset där han mönstrade till det militära, år 1962.

- Det känns som vi är turister, sa jag.

- Ja, när man går på ett tåg så blir man det, svarade han så säkert.

I Stockholm tog vi båtbussen till hamnen, där färjan till Mariehamn väntade.
                                          
Vi hade anmält oss till Släktforskarkryssningen 2017.

                                            Bild: Föreläsare Christopher O'Regan.

Det var flera spännande föreläsare att lyssna på i dagarna två.

Det var föreläsningar om "Drottning Margareta och hennes döttrar" och "Släktforska med DNA" bl.a - men det var inte bara det.

Vi hamnade vid borden med många härliga personer.

Det var Maria från Finland, som varit krigsbarn i Sverige på 1940-talet och som hade mycket gott att säga.

Det var den äldre mannen, som gav mig en tidning Året Runt, som tack för att jag lyssnat på hans livshistoria.

                      Bild: I Stokholms skärgård.

Vid frukostbordet dagen efteråt hamnade vi mitt emot ett par från Åtvidaberg.

Mannen sa:

- Jaså! Ni är från Horndal. Då drar jag mig till minnes en smålänning, som åkte till Polen och köpte upp ungtjurar,

När han kom tillbaka till Sverige försökte han sälja djuren. Det gick inte så bra till att börja med, men han vandrade uppåt landet med tjurarna i följe.

Efter många dagars strapatser hamnade han slutligen i Horndal. Där fick han till sin glädje alla tjurarna sålda.

Den affären glömde han aldrig och samhället Horndal kunde han inte inte heller glömma. Det slutade med att den glade smålänningen tog sig namnet Horndal i efternamn.

Det var en rolig historia tyckte vi, som vi naturligtvis borde frågat mera om.

Ibland får man uppleva väldigt mycket på ett par dagar så att det känns som om man varit borta minst en hel vecka ...