fredag 27 februari 2015

Bilder från 1977

Snöhögarna krymper ihop utanför huset och "rodelbanorna" är nästan isfria.

Våren får gärna komma, men vi har många diabilder kvar att skanna ...

                                       Bild: Daniel och Kristina möter Tord.

Vi bodde i Kungsängen på den tiden. En vårdag i april kom farbror Tord cyklande från Västerås. Dagen efteråt cyklade han tillbaka hemåt igen. Det var "Vätternrundan" som han tränade inför.

                                     Bild: På Hagaberg. 1977

På sommaren var det underbart att få komma ut på landet. På bilden ovan är vi på mors och fars torp i Sällinge.


Daniel fyllde fyra år den 29 maj och vi gratulerade honom på morgonen - och hela dagen.


Det var den sommaren, som det var uselt väder i juli, men i augusti vände det till det bättre.

                      Bild: Moster Elin 70 år. 1977.

Moster Elin fyllde år i augusti och släkten var inbjuden till kusin Ulla-Britt på trädgårdsfest.

Längst nere till höger sitter jag med Kristina, Tobias och Daniel. Åke fotograferade.

Vilken fin dag att få träffa släkten på!

                                      Bild: Vännen Christian, Daniel, Kristina och Tobias. Lillsjön.

Hemma i Kungsängen väntade stranden och solen; Och rätt som det var började Kristina skolan.


En septemberdag cyklade Åke ut med Daniel till Lennartsnäs och tittade på djuren.

- När pappa och jag var ute såg jag så här många grisar. Så här många var det!

Han sprang fram och tillbaka i hallen och visade med hela kroppen att det var väldigt många grisar.

Jag frågade Åke lite senare om de verkligen hade sett grisar.

- Nej bara kor, kalvar, hästar och föl, svarade han.

- Desto roligare, skrattade jag.

                                     Bild: Daniel.

I november kom den första snön och en liten rar snögubbe kom och ringde på ...




lördag 21 februari 2015

Lördagsbilder

Här sitter jag och överväldigas av alla gamla diabilder, som har legat i våra lådor hur länge som helst. Sakta men säkert skannas bilderna nu. Vi hoppas att skannern håller!

Idag fastnade jag återigen i Ammarnäs. Åke, jag och Kristina var där med mina föräldrar 1971 ...


Åke och jag var ute några dagar på vandring i fjällen. Det nappade fint.

- Bäcköringar. Vilka delikatesser!


En dag åskade och regnade det, vi gömde oss i tältet. Det mesta blev blött, men dagen efteråt blev det sol och torkväder, som väl var.

                      Bild: Fjällviol.

Fjällvioler, gentiana , lappljung och många andra arter fångade vår uppmärksamhet;

Men så roligt ändå att komma tillbaka till "potatisbacken" ovanför Ammarnäs -


och en kort stund senare få krama om Kristina, mor och far igen. 


Här stoppade Kristina korna på bygatan. Korna blev helt perplexa! Vi också!

                                      Bild: Blåbär!

Det går inte att beskriva vilken härlig resa det blev - och nu fick jag uppleva den igen -

                      Bild: På väg hemåt igen.

tack vare att mina minnesbilder och diabilderna inte tappat sina färger totalt ...







torsdag 19 februari 2015

Resan till Ammarnäs

Töväder och halka!


Så väl, att det var vinterväder då våra barn med familjer var här hos oss i några dagar.

Skridskor på knagglig is, pulkaåkning på gångvägarna, snölek bland granarna - mycket frisk luft för alla ...

Bild: På väg till Ammarnäs.

Inomhus "malde" skannern sakteliga framåt. Fars och mors gamla diabilder skannades först. Vilken skatt!
                     
I slutet på sommaren 1971 åkte vi på semester med mor och far till Ammarnäs.

Åke och jag vandrade i fjällen några dagar och mina föräldrar tog hand om Kristina under tiden -

 Bild: Far med Kristina.
                      
men jag var oförberedd på hur olidligt det var att inte ha vår lilla flicka i närheten.

- Åh, vad jag längtar tillbaka till Ammarnäs, suckade jag efter ett par dagar. Och jag gick och gick.

 Bild: Kristina och Åke.

Men Kristina hade inte saknat oss alls - och hon tittade på oss, som om vi var främlingar, då vi äntligen fick träffa henne igen.

 Bild: Mor.

Vilka härliga minnen det ändå blev från den långa resan från Täby, där vi bodde då, till Lappland.

Kristina hade fått en hundbok att ha med på resan. Den blev hennes käraste pekbok för lång tid framåt. Än i denna dag kan jag se och höra henne:

- Vov, vov, vov!

Och i midnattssolens sken, sittande med boken i sängen:

- Vov, vov, vov!






torsdag 5 februari 2015

Pappaskryt

Igår såg vi en fågel, som satt högst uppe i en snöklädd grantopp och visslade i högan sky; Ljudliga signaler till oss nere på marken, som om den ville berätta att våren är i sikte.

Efter en god stund såg vi att det var en glad nötväcka, som sjöng så tonstarkt.

                      Bild: Daniel och Åke.

Bilden ovan hittade jag i Åkes bror Tords gömmor, taget en vinterdag, och jag tänkte på ...

Daniel var fem år och han var väldigt stolt över pappa Åke. Han och kompisarna i Kungsängen kunde - precis som många andra - skryta om sina pappor.

- Min pappa har gevär, sa Nenne.

- Min pappa är starkare, sa Daniel.

- Hur gammal är han?

- 60!

- Min är 70, svarade Nenne. Då är han starkare.

                                       Bild: Åke.

En annan dag lät det så här:

- Min pappa är jättestark, sa Daniel. Han har ätit 100 000 morötter.

- Min pappa har 100 000 knivar, sa Mikael.

Kära barn!



tisdag 3 februari 2015

Så var det då

Åh, vilken vinter!

Idag tänker jag på våra vuxna barn och vilka minnen de möjligen har härifrån Horndal. Jag får fråga dem ...


Jag  hittade några foton, som Åkes bror Tord haft i sina gömmor.

Här ovanför är sommarstugan, som mina svärföräldrar köpte år 1968. Jag minns det så väl!

Sommaren 1969 målades huset ljusgult.


Några år senare byggdes huset ut och en källarvåning tillkom. Marta och Rune flyttade hit för gott.

                        Bild: Baksidan.

Rune körde ut matjord med skottkärran. Marta grävde rabatter och planterade blommor överallt - och mycket matnyttigt med.

                      Bild: Marta.

De stortrivdes båda två. Det var härligt att se!

Det var alltid spännande, att komma och hälsa på och se förvandlingen både inne och utanför huset.


Våra barn brukade vara hos Marta och Rune en vecka varje sommar. 

Åke och jag ringde till dem varje dag och undrade vad de hade för sig. De hade alltid något kul att berätta.

I början på juli 1978 var våra tre äldsta barn hos Marta och Rune. Kristina (8 år) skickade ett vykort, som finns kvar, till gammelfarmor Ellen och gammelfarfar Viktor i Västerås.

Hej båda två

Vi har varit och plokat näkrosor

Vi ska åka runt ön.

Vi har köpt en krokig gurka.

hälsningar Kristina


Det kortet gladde Ellen och Viktor väldigt mycket! 

Och vi övriga skrattade gott, då vi fick höra om näkrosorna och den krokiga gurkan om och om igen ...




måndag 2 februari 2015

Hur bar vi oss åt?

Det var längesedan vi hade så mycket snö som nu! Tur att Åke har en snöslunga som fungerar - och att vi har skottspadar.


Hur bar vi oss åt på vintrarna, för några år sedan? Vi hade mycket snö att skotta utanför vårt hus i Lindesberg, mor och far behövde hjälp med snön vid sitt hus, samtidigt som Åkes föräldrar bodde här i Horndal ...


Bilden ovan är från 2005 då vi besökte Rune och Marta tillsammans med Kristina med familj.


Hur bar vi oss åt på våren 2011? Hur kunde vi få ordning på köket och allrummet tills vi flyttade hit  till Horndal några månader senare?


Så väl, att vi fick hjälp av våra barn med familjer.

                      Bild: I trappan på hösten 2011. Ruts favoritplats!

Förresten! Hur gick det till då vi förra året, inte barnbarnen, tippade ur alla diabilderna på golvet i en enda röra? Flera tusen!

Jag säger som min bror Kjell, sa en gång:

- Då vuxna slarvar är det en olyckshändelse. När barnen gör något dumt så är det slarv!


I lördags började Åke och jag att sortera diabilderna. Tur att alla var ordentligt numrerade!


Åh, vad det skall bli roligt, hoppas jag, att skanna en del bilder sedan ...