En regnig dag i maj

I måndags kom svalorna, jublande högt i skyn och det var sommarvärme ...

Det gamla äppelträdets knoppar började slå ut -

liksom azalean och rhododenronbusken nedanför garagebacken, men dagen efteråt kom regnet och kylan.

                      Bild: Marianne Forngren och några "konst-kursare".

Igår var vi på utflykt till Solarvet. Vi besökte den välkände konstnären Lennart Sand och hans fru Marianne.

Hur skall man beskriva ett sådant besök på bästa sätt?

Det fanns väldigt många, utsökta konstverk med djur, fåglar och natur att titta på - och så mycket intressant att lyssna till.

                     Bild: En vårskog.

                      Bild: Sidensvansar.

                                           Bild: Lennart Sand.

Vi fick snart bekräftat, att Lennart Sand är en genuin naturälskare och en s.k självlärd konstnär,  som gått egna vägar i sitt konstnärskap.

- Vem är hans like nuförtiden? tänkte jag.

Jag berättade lite kort, för Lennart Sand om en episod från 1960-talet.

- Jag tänkte att jag skulle söka in på Konstfack i Stockholm.

En speciell ansökningsdag tog jag med mig en bunt teckningar, för att visa upp på skolan - och jag ställde mig längst bak i kön, som ringlade sig fram.

Där stod de "riktiga" konstnärerna, med stora tavlor, stora ramar, stora väskor. Jag backade snart ur. Det där var ingenting för mig, insåg jag.

- De största tavlorna är inte alltid de märkvärdigaste, log Lennart Sand.

                      Bild: Storskrakar och en lom.

Det kändes mer än högtidligt att få bekanta sig med Lennart och Marianne Sand.

Kanske vi får återkomma någon gång till kaffebordet och den stora ateljén - och till de vackra höjderna bortom Falun ...

Vem är det mest synd om?

Sol och regn och den vackra magnolian, sjunger på sista versen efter en underbar blomningstid ...

Magnolian är efterlängtad varje vår i motsats till den starkdoftande häggen, som växer lite överallt och som jag mår illa av.

I förrgår pekade jag på träden, som växte i trädgården och suckade. Det tog inte lång stund förrän Åke sa:

- Var har du dem?

Jag pekade och han sågade. Enorma högar blev det!

Idag var det sydlig vind och regn på väg. Det blev en riktig brasa av riset.

                                            Bild: Vårt nya äppelträd.

Nu väntar vi på att fruktträdens knoppar skall slå ut, men jag känner mig lite skuldmedveten för häggen.

 Jag kom att tänka på Elias konfirmation i söndags, som större delen av familjen var med på.

I Grillby blev det lunch och kaffe efteråt.

Barnbarnen roade sig med att ställa gåtor till oss andra.

- Vem är det mest synd om i skogen? undrade Kerstin.

- Vi vet inte, svarade vi.

- Myrstackarna! skrattade Kerstin.

Men nu tänker jag att det är säkert häggen ...

Den 17 maj

Man borde träna på vårfåglarnas sätt att sjunga i alla väder, tänkte jag häromdagen.

Därute i kylan och vätan satt småfåglarna och kvittrade och sjöng, som om det vore det finaste vädret någonsin ...

                      Bild: Rhododenron.

Igår lyste det iallafall upp. Åke och jag, som firade vår bröllopsdag funderade på hur vi skulle fira dagen på bästa sätt.

Jag har haft ett gammalt önskemål, som jag inte fått med Åke på tidigare.

- Vi åker till Gysinge Bruk, som ligger så nära. Och som vi bara åker förbi, då vi är på väg till Uppsala.

                      Bild: Theresia, Martin och Rut. Café Udden 2010.

Det blev en tur till Gysinge Bruk, men vi insåg snart att turistsäsongen inte kommit igång.

                      Bild: Centrum för Byggnadsvård. 2010.

Det mesta var stängt, men vi promenerade runt och bekantade oss med husen och omgivningarna.

                      Bild: I parken i Gysinge. Johanna, Rut och Konrad. 2013.

Det var inget läge för picknick heller precis, men det får kanske bli en annan gång.

                     Bild: Åke och jag.

- Hit kan vi åka fler gånger, sa Åke då vi var på väg hemåt.

                      Bild: Färnebofjärdens nationalpark.

             
Vi får väl se hur länge det dröjer, tänkte jag och log för mig själv.

- Vi har nog blivit lika dina föräldrar, som helst ville vara hemma i trädgården, sa jag till Åke.

Men nu har vi firat vår dag med en trevlig utflykt och pratat om våra gemensamma minnen från den 17 maj 1969 - och bättre än så kan man väl inte ha det ...

Snabba ryck

Vilka varma, fina dagar det varit - och vilka underbara solnedgångar ...

Idag regnar det och det är bara tre plusgrader därute. Så bra att Åke premiärklippte gräset igår -

och att jag fick ner potatisarna i jorden för några dagar sedan. 

Det är riktigt märkvärdigt att vi har ett gammalt "årder" i vår ägo och undra över om det var något liknande, som min farfar hade en gång i tiden;

Och samtidigt komma ihåg att jag ville vara med och sätta potatis och dra fårorna själv. Det var säkert ett sådant verktyg.

- Lillan kan! envisades jag och skrek.

De vuxna påstod att jag inte kunde klara av att dra ett årder, men jag fick väl försöka iallafall.

Idag tog jag itu med mina sommargardiner, som behövde fållas upp. Det passade bra en dag som denna.

Sommarvärmen skall väl komma tillbaka snart igen får vi tro ...

Kaffe med dopp

Solen värmer! Inget bloggväder precis, men snart blir det kaffe därute ...

Förra lördagen sjöng och spelade Ukulelegruppen några vårsånger innan valborgsmässoelden tändes. Vi sjöng bl. a  "Nu grönskar det" ...

Då kunde vi väl inte tro, att veckan som följde skulle komma med sommarvärme och grönskande björkar och ett magnoliaträd i blom, som klarat vårens kyla.

Det är alltid lika spännande, huruvida magnoliablommorna skall klara sig eller ej.

I år funderade jag även på hur äppelträdet, som sattes i höstas skulle klara sig - och de små plantorna jag skaffat - och pionbusken som flyttades till annan plats. Det verkar lovande hittills.

Och nu är vårt kaffe snart klart, hör jag, och Åkes bror har kommit cyklande hit.

På tal om kaffe. Jag tänker på Kristinas somriga tårta, som hon bjöd på i torsdags, Kristi himmelsfärdsdag. Det var hennes svärmor Karin 83 år, som vi firade då.

Så trevligt! att kunna sitta ute under parasollen och höra fågelsången runt omkring.

- Åh, vilken fin blomma! sa Karin.

- Den är till dig, sa jag och skrattade då hon upptäckte blomman, illa dold.

Då strålade vår vän "sånglärkan" på sitt härligt, glada vis..

                      Bild: Kristina och Åke.

Idag är det Kristinas födelsedag och Åke och jag har just sjungit för henne i telefonen - och vi skall fira henne och även oss med lite kaffe.

Månne det bli kaffe med dopp?

Åke doppade sig iallafall i sjön häromdagen - för mig blir det annat dopp ...