Växthuset

Osannolikt grönt och soligt och vackert är det ...

Sommarvärmen kom tillbaka och det mindre magnoliaträdet, som faktiskt klarat sig från frosten såg bedårande ut emot den blå himlen igår.

I gräset blommade vårlöken och både fjärilar och humlor kalasade på nektar.

                                            Bild: Vårlök.

I skogen hoade göken och svalorna flög glatt omkring över oss, som om de var glada över att se oss igen.

                      Bild: I förra veckan.

Tunnelväxthuset blev äntligen inflyttningsklart och det var vindstilla ute. Jag bar ner alla mina vingliga plantor med stor försiktighet.

- Tur att jag inte visste hur arbetsamt det skulle bli att få ihop växthuset, sa Åke. Men nu får det stå på sin plats i många år! avslutade han bestämt.

- Så väl att du inte gav upp! Inte lätt att ha en nyopererad högeraxel, som du inte kunde använda hur som helst, sa jag.

Nu får vi hoppas att plantorna känner sig nöjda i sitt fina hus, tänkte jag på kvällen.

Tänk, så härligt det är att vi kommit så här långt iallafall, med vårt gemensamma projekt.

Idag skall vi förhoppningsvis sätta ner potatisen (Maestro) i jorden någonstans och sedan väntar gräset på klippning och det ena med det andra.

Men jag får säga, som Theresia sa till sina barn för ett par år sedan:

- Luugn och rooo!

Varpå lille Knut, som var 2,5 år glatt svarade:

- Lugn det brinner!