Skolstart

Det känns som om hösten kommit redan, men svalorna är fortfarande kvar och jagar insekter i skymningen ...

I växthuset är det iallafall varmt och skönt och varenda liten tomat eller paprika blir man glad över.

Jag är uppfylld av allt som äntligen är dags att skörda, just nu.

Igår träffades våra barn med familjer på kalas i Uppsala.

Där hörde man genast att barnbarnen var uppfyllda av den stundande skolstarten. De verkade positiva i sina förväntningar, även om jag hörde att de ville ändra på ett och annat, och det får man vara tacksam över.

- Jag längtar efter första dagen, sa Kerstin. Sedan får man se!

Idag tänkte jag på mor Rut.

Det var på hösten 1925. Äntligen var det dags för Rut, som fyllt 8 år att få börja första klass.

Hon stannade till på den stora skolgården i Malmköping och kände sig förväntansfull, men lite blyg trots att hon hade Nils från en av granngårdarna i sällskap.

Varför skrek alla barnen så väldigt? Och så många barn det var.

Det dröjde dock inte många dagar förrän några skolbarn tyckte att det var lustigt att se Rut och Nils komma gående till skolan. De ropade högt:

- Haha! titta fästman och fästmö.

Mor Hulda hade försökt att förbereda Rut på annat.

- Det kan finnas någon, som har det svårt att gå eller har det svårt på annat sätt. Du skall inte titta på den och prata om det.

Snart såg mor att det fanns barn som såg både fattiga och smutsiga ut och att en lärarinnan hade klumpfot.

Den lärarinnan fick mor i klass tre och hon hade det nog inte så lätt.

- Hon växte upp i Malmköping och hade utbildat sig där. Hon hade säkert önskat sig därifrån, men hon kanske varken kunnat eller vågat, sa mor.

                      

                      Bild: Rut står längst till vänster i mittenraden.

Jag tänkte vidare på far Bertil. Han gick på skolan i Eneboga, inte så långt ifrån Malmköping.

Det var en bra bit att gå, men så var det förr. Far gillade ändå att få gå i skolan.

En del barn retade honom för att han hade rött hår, men han visste säkert inom sig att det var något alldeles extra fint med det ...

Att måla eller inte måla

Den här sommaren borde vi ha målat lite här och var, men vi har roat oss i Bruksparken i Horndal och på "Slånkvicku" I By, vi har haft kära besök av barn och barnbarn och badat en del ...

Men man kan väl låta tankarna flyga som de ystra hästarna, som Rut ritade och målade för ett tag sedan.

Vi  hade en målare till hjälp, då vi bodde i Lindesberg, som målade våra fönsterkarmar och husets fasad. Det var en fröjd att se honom så elegant utföra sitt arbete. Han var snabb och skicklig, som bara en yrkesman kan vara. Jag känner mig fortfarande tacksam för det, trots att det är 7 år sedan vi flyttade från huset.

                      Bild: Vårt hus i Lindesberg.

Det är tur om det finns målare att få tag på, men ibland får man försöka själv och finna sig i att allt inte går som på räls.

För jag har lärt mig av många misstag då jag målat - och jag vill inte glömma bort dem ...

Man skall ha gamla skyddskläder på sig.

Man skall inte skydda golvet med papper för att klara golvet mot färgstänk, om man inte tänker på att man kanske har färg under skorna och sedan promenerar runt på golvet utanför papperet.

Man skall inte glömma att sätta på locket på färgburken över natten.

Man skall ta rätt pensel och rätt färg, det är inte kul med vatten, då man köpt färg som skall lösas med terpentin.

Man skall tejpa ordentligt där man inte vill ha färg.

Man skall inte måla då det är för kallt. Färgen släpper.

Och inte för varmt, färgen torkar för snabbt. (Passa på att njuta av blommorna istället.)

                                            Bild: Lois Kelsey.

Man skall ha riktigt ljus för att se sprickor och håligheter och vara noga med att spackla.

Man skall ta bort lampor, krokar och handtag på dörrar, det blir krångel annars.

Man skall välja rätt glans på färgen och inte vara för alltför säker på vad man hade förra gången.

Man skall ha en tidsplan och inte bli modfälld om det tar längre tid än man trott.

När målningen är klar skall man glädja sig, trots alla små misstag.

                                            Bild: Plommontomater.

Men nu är det väl dags att besöka växthusets djungel ...