Det är ett av höstens främsta skådespel, att få se ...
Det blev ett litet avbrott från min fönsterputsning, som jag hållit på med i flera dagar;
Och visst var det lite roligare med en kärcher till hjälp, som jag köpte i förra veckan.
Vi har nya, fina fönster hos oss. Fast de är många och det tar sin tid ändå att hinna runt.
Jag tänker ibland på alla egendomliga fönsterkonstruktioner, som man sett eller varit med och putsat i sina dagar. De finns säkert kvar lite här och var ännu i denna dag.
Hade jag haft den rätta förmågan så skulle jag skriva en bok om fönstrens "lustiga" arkitekter och om olika metoder att få fönstren rena.
Fönstren i Täby skulle kunna få ett eget kapitel i den boken, för att inte tala om de i Blackeberg.
Jag hälsade på hos Kristina ett par dagar och vi skulle putsa fönstren i stora rummet. Där var det ett pussel av fönster i olika storlekar. Och ett av fönstren var väldigt stort och tungt.
- Nu får ni snart flytta härifrån! Innan fönstren blir smutsiga igen, för det här var det värsta jag varit med om, utbrast jag då vi var klara.
Vi hade till och med ringt till Daniel och bett om hjälp, eftersom Göran inte var hemma.
Det hade varit roligt med en bild på oss den gången, men det kändes så klart viktigare just då att få en bild på lille Emanuel vid köksspisen.
Ja, dessa fönster!
Så härligt det är att kunna titta ut genom rutorna och hinna njuta av höstfärgerna innan de försvinner i oktobermörkret ...
