En grå novemberdag

I morse ringde vi och gratulerade Tobias på födelsedagen, men strax före satt Åke och jag i skumrasket med tända ljus och småpratade.

- Jag vill vandra i Sareks nationalpark nästa sommar, sa han drömmande. Men jag orkar väl inte längre med att bära en tung ryggsäck, fortsatte han.

- Nej åren tar ut sin rätt, sa jag och tänkte på vår vandring i Sarek 1969, som var ganska strapatsrik redan då, men ett oförglömligt minne för oss ...

                     Bild: På väg till Ammarnäs. 1971.

Då Kristina kommit till världen var Åke på högfjällskurs i Norrland och det gladde jag mig åt, att han kunde få vara med på det.

Året efteråt tog vi hjälp av mina föräldrar med barnpassning. Åke och jag vandrade i Ammarnäs fjällvärld några dagar, men jag längtade nästan ihjäl mig efter vår lilla Kristina.

                      Bild: I Dalarnas fjällvärld. 1978.

Tänk så bra! Åke lärde mig och hela familjen att leva friluftsliv. 

                      Bild: På Sörmlands-leden. 1979.

Varje sommar blev det något nytt av den varan. Är så tacksam över det!

                      Bild: Island. 1987.

Sommaren 1987 var vi på Island med vår Toyotabuss. Vi åkte runt hela ön och fick uppleva en helt fantastisk värld av snö, is och varma källor.

- Vi brukade också bo i tält då vi var yngre, sa en familj till oss en solig morgon. Men nu vill vi bo i husvagn.

Den gången kändes det väldigt avlägset, att man kunde bli så bekväm som dem.

Nåväl! Samtalet mellan Åke och mig i morse avslutades med att jag sa:

- Vi får åka till Gotland och cykla med ett släp istället, tröstade jag honom med. Skall vi tumma på det?

En grön elefant

Idag förgyllde solen det mesta, men frosten på marken fick ett skimmer av silver, fast nu är det kolsvart ute ...

                                              Bild: Boken bakom gäststugan.

Åke hann iallafall med att köra upp utemöblerna och få in dem under tak, medans jag tog en skön promenad då matbrödsdegen jäste. Återigen fick jag se mängder av skrakar flyga strax över vattenspegeln och jag ropade till Åke:

- Skynda dig! Skynda dig! Nu är skrakarna här igen.

- Vi borde ha en filmkamera stående här för jämnan, sa han när han fick se dem i långa rader.

Vi som trodde att fåglarna redan dragit söderut.



                                           Bild: Rut och Konrad.

För ett par veckor sedan var det höstlov och vi hade besök av våra döttrar med familjer.

En av dagarna var det höstgrävning och lövkrattning som gällde. Rut och Konrad lekte bönder och de hittade stora, fina potatisar i jorden.

Jag ville inte störa dem i deras härliga fantasier, men jag hörde dem på håll.

- Jag är en bondflicka, sa Rut, men Konrad var visst en vanlig bonde.

En dag sken solen, men det blåste rejält i träden. Knut satt vid köksbordet och ritade och målade.

- Hur ser elefanterna ut? undrade han.

- De har fyra ben, sa jag.

Det blev till sist en grön, glad elefant och ett träd med både bananer och äpplen i.

En stund senare var han nöjd med tavlan och han sa:

- Mormor! Nu skall vi gå till skogen och plocka svamp;

Och det kunde man ju inte tacka nej till.

                                            Bild: Åke, Tobias, Daniel. 1978.

Jag kände mig så glad över att skogen ovanför vårt hus, fortfarande trots skogsavverkningen förra hösten , är så härlig att vara i. Knut och jag hittade många fina svampar.

Det kändes nästan som på Martas och Runes tid då Åke och jag var här med våra små barn ...