Igår kväll tittade vi på "Året var 1968" på TV.
Vilka tider! Hela världen kom in i våra vardagsrum på 1960-talet. Stora demonstrationer avlöste varandra. Upplopp och oro. Jag var i Stockholm på dagarna. Mitt i smeten!
- Så väl att jag fick jobb på Avesta lasarett och kunde flytta till Avesta under året, utbrast jag.
- Ja! i Stockholm kunde jag ju inte ha dig, sa Åke.
Marta och Rune hittade en sommarstuga i Horndal, där det växte körsbärssnår nedanför Grönsinkavägen
och där ståtliga björkar växte nere vid stranden. Som ett valv ovanför oss.
- Vad minns du bäst från år 2017? frågade jag Åke i dag.
- Det var väl den kyliga sommaren, svarade han.
- Ja, inte blev det många simturer i sjön för min del, sa jag.
Jag tänkte sedan på alla kalas, som vi varit med på under året och jag tänkte på allt roligt, som barnbarnen sagt och gjort.
Men visst var det en kall sommar.
I vårt nya tunnelväxthus däremot var det varmt och gott för det mesta. Jag kunde riktigt uppleva, att jag var i en djungel någonstans, nästan som på en utlandssemester, tyckte jag.
Inte kunde vi ana, att vi i början på det här året blev familjehemsföräldrar till en asylsökande pojke.
Vi hade inte några sådana planer alls, men det kändes helt rätt ändå.
Till sist får jag lägga ut en bild, som jag tog strax före jul. Vi fick hjälp med en ny infiltrationsbädd på tomten.
Nu undrar vi hur hur det ser ut till våren och om sommarvädret blir bra och om vi får äpplen på trädet som sattes 2011 ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar