Fröken Kvarnström

Snart är det påsk och vintern är kvar, men man har sagt i väderprognoserna, att det skall bli sol och mera vårlikt snart igen - men i morse var det minus 16 grader ute och 16 grader plus inomhus. Så bra vi ändå har det, tänkte jag då Åke tände brasan i kaminen ...

                                   
I mitten på 1920-talet hade mor Rut fröken Kvarnström, som sin lärarinna i skolan.

Skolbarnen hade med sig en matsäck varje dag. Rut och syskonen hade alltid med sig fina paket med hembakt bröd med ägg, korv eller ost på. I mjölkflaskan var det nästan grädde.

På vintrarna när det var kallt ute kunde mjölken frysa till is för dem, som bara hade skummjölk i flaskan.

Den rara fröken Kvarnström bredde ut handdukar på elementen och uppmanade barnen att värma sina kalla, frusna mjölkflaskor där ovanpå.

Ibland hände det, att någon klasskamrat viskade till mor:

- Vi hade inget bröd hemma. Jag har bara lite pannkaka (inlindad i tidningspapper) med mig, kan jag få lite av dig? Du kan få lite av mig.

Mor delade med sig, men det förblev en hemlighet, som hon aldrig berättade om hemma.

En dag kunde hon ändå inte undertrycka sin känsla över vad hon fick uppleva i skolan.

- Vad lever de av egentligen, de som bor i Malmköping? Vi har ju vår gård och våra djur, men de har ju ingenting.

                        Bild: Grillparty i lördags kväll.    


Lillasyster Vera fick även hon ha fröken Kvarnström de första två åren i skolan. Hon sa en dag i ett av de telefonsamtal som vi hade de sista åren hon levde:

- Fröken Kvarnström lärde oss att vara rädda om våra samveten och hon hade alltid snälla klasser.

Så underbart att minnas både helgen som var och mycket mera ...

Våren 1958

Ute skiner solen över snödrivorna, men Åke har skottat rent utanför gäststugans dörrar, så att vi kan sitta där och lapa sol och prata och drömma ...

En dag tänkte jag på hur det var vid den här tiden för 60 år sedan. Min familj flyttade från Tierp till Almunge och jag slutade därmed på samreal-skolan i Tierp och fick säga adjö till min trevliga rektor Lundin och hela klassen.

Jag fick fortsätta skolgången på Uppsala högre elementarläroverk för flickor. Där gick det 900 flickor.

Jag upptäckte snart att jag låg efter i de flesta ämnen och att klasskamraterna sneglade på mig, som om jag var en främmande fågel.

Men lärarna var förstående. Särskilt minns jag Chambert, läraren i tyska, som vänligen sa till mig:

- Nu låter Lilian, som en riktig tysk.

Den första tiden på skolan hankade sig därmed framåt, men en dag utbrast jag:

- Röker ni?

Jag hade aldrig tidigare sett flickor, som rökte -  och att stå och smygröka utanför skolans staket var jag inte heller van vid.

                       Bild: Klass 4 c.

Jag förstod att mina klasskamrater kände sig träffade. De blängde surt på mig och det kändes som om hela klassen höll med dem.

Tiden gick, men en dag bröt klassens ledargestalt Anne-Marie isen och sa till mig:

- Du är ju inte alls, som vi fick för oss. Men det var så, att fysiklärarinnan bad oss att vara snälla emot dig, för att du var ny i klassen. Vi blev väldigt arga på hennes fjäsk för dig.

Det kändes som ett ärligt förlåt.

Idag kan jag av hela mitt hjärta känna mig glad då jag tittar på det gamla klassfotot, som togs året innan vi tog vår gemensamma realexamen.

Där sitter bl.a Petra Brunius, som skrev boken "Följ med till USA" och alla övriga rara klasskamrater.

Vi pluggade hårt och våndades inför proven, men vi kunde sedan dela glädjen över att vi klarat oss allihopa och fick vår examen.

Undrar vad de har för sig nuförtiden ...

Önskeväder

Vid den här tiden på året brukar nog de flesta önska att våren skall komma, men hos oss är det fortfarande vinter. Härligt ändå att få njuta av tulpanerna på köksbänken ...

I samband med sportlovsveckorna önskade vi oss fint väder och snö i backarna.

                                           Bild: Åke och Sofia.

Så roligt att Daniel med familj och några till fick så fina vinterdagar. Som på beställning!

Även om det var mulet stundtals, så lyste solen fram på Fornby Klint i Horndal, där det var många goda krafter som ställde upp - och full rusch i backarna.

 Precis som i vår garagebacke!

Utöver all frisk luft och all utevaro så hann vi med lite akvarellmålning. Många fina konstverk blev det att inspireras av.

 Ibland kan min födelsedagsbok från förra året om Josef Franks konst inspirera.

Bilden ovan tycker jag väldigt mycket om. Den inspirerar mig till både målning och frösättning just nu, men det får nog bli imorgon ...